Hur jag törs utmana skatteverket efter min lilla batalj med Försäkringskassan är en gåta eller ren dumdristighet. Tackar som frågar men noll som SGi är väl helt okej antar jag. Bråka inte med Försäkringskassan, de vinner. Funderar till och med på att be Kapten Konsument om hjälp. Tills dess har medborgare Max 19620422-7511 bidragit med en bra liten idé till ett brev. Min tolkning kommer här:

Bästa Skatteverket,

jag är andra generationen flyktingbarn, produkten av ett blandäktenskap med rötter i tyska, svenska, estniska och även förmodade ungerskt judiska myllor. Min familj kunde trots det klassas som medelklass och även senare som övre medelklass. Vi har haft alla sorters bekymmer på resans gång, men allt detta till trots har jag ändå lyckats lära mig mer hyfs än vad ni, säkert flertalet helt svenska, på Skatteverket har gjort.

Det är väldigt enkelt. Man talar inte om pengar, och framförallt så frågar man aldrig vad någon tjänar. Det är så obelevat att det rent av är ohyfsat. Skäms på er.

Sitter ni män och frågar de stackars kvinnorna på ert jobb vad de väger tillexempel? Har kvinnorna tillexempel byxor? Äter ni med händerna?

Jag tycker ni borde gå en kurs i vett och etikett, och det omgående för någon måtta får det vara.

Med hälsningar

Daniel & M

Mera Medborgaren Max här.